HannaIdaMargareta

Efter att ha traskat spåret runt med stavar och gått hela vägen tillbaka till skolan så upptäcker jag att jag fått värsta skavsåret, jag förstår inte att jag inte kännde det tidigare.
Hur som helst satt jag i gympasalen efter att vi strechat och grämde mig över mina smärtor och försökte lista ut hur jag skulle få tag på ett plåster. Ingen av klasskompisarna hade ett och det är ingen idé att gå till skolsköterskan, för hon är aldrig där. Och efter ett tags tänkande kom jag på att min bäste vän S (räddaren i nöden) hade ett plåster i sin plånbok! Hur vissta jag det då? Jo, för att hon har påpekat det flera gånger och jag har envist hävdat att det är ju väldigt onödigt... men hon sa att man vet aldrig när man behöver ett plåster. Ja, jag fick ju äta upp min åsikt och leta reda på S inne i skolan igen. Och tur som det var så hade hon kvar plåstret i plånboken! Snacka om min räddning. Och oj vad hon skrattade när jag frågade om hon hade kvar det, haha...

Så jag plåstrade om min stackars fot och gick efter det och åt lunch, lite lyckligare. Tänk vad ett litet plåster kan göra nytta.
Puss H